Manuset från redovisningen i kyrkan

På begäran har jag nu skrivit ner manuset ni hade på er redovisning:

Vi har lärt oss att livet är som en orienteringsbana. Vid starten vet man inte riktigt vad som väntar. Allt man får är en karta som leder en rätt i livet, skolan och föräldrar som visar oss vart man ska, men vägen dit måste man välja själv.

*

Ibland så kan man mma och komma fel, om man inte är Jens förstås. (De med kartor går fel till kontrollen medans Jens med bibeln går rakt på). Men här har vi lärt oss en bomtaktik: man kan alltid gå tillbaka till sista säkra, börja om och förlåta.

*

Vissa kontroller är svårare än andra, men vi har lärt oss att hjälpa varandra, för allas vägval är unika och därför lär vi oss alltid av varandra. (En grupp människor sammarbetar sig fram till kontrollen).

*

Det kan hända att den kortaste vägen inte alltid är den bästa. Ibland så vinner man vänner och erfarenheter om man springer runt och ta den lite längre vägen. (Några människor springer/går runt publiken och en försöker tränga sig igenom på en lämplig rad).

*

Man ska inte hänga och förlita sig enbart på någon annan, för den har kanske inte samma riktning som en själv. Dessutom finns det en risk att man tappar bort sig och kommer vilse i det vägvalet man tagit. (En person hänger en annan. Personen har ingen karta och ramlar. När den reser sig upp är personen framför borta och personen är vilse ett tag).

*

Vi har lärt oss att för att hitta rätt till kontrollen så måste vi lyfta blicken och inte springa vilse i oss själva. (Några personer orienterar i närheten av varandra. En person ramlar, en annan är helt inne i sitt eget och går förbi. Den andra hjälper den som ramlat. Eventuellt går den personen som inte sett något lite fel).

*

Ibland kommer det en oväntad brant i vår väg. Men nu har vi har lärt oss att använda mentalkraft som kan göra en brant till en trottoarkant. (Några personer tvärstannar vid trappan och aggerarar som om det vore en stor brant. Sedan går de lätt över trappan).

*

Alla utvecklas vi olika och ibland kommer någon ifatt en och tvärtom. Men i det långa loppet kommer vi alla till samma mål. (Ett par börjar springa och människor fyller på och springer i mål tillsammans).

*

När det gått dåligt och någon är ledsen har vi lärt oss fyra praktiska ”H:n”; håll om, häll i, håll tyst och håll ut. (Vid varje nytt H gör två personer förklarande rörelser).

*

I livets lopp finns inget målsnöre, de snören vi passerar är starten till ett nytt lopp. Herre visa oss din väg och gör oss villiga att vandra den.

Tack för en mycket bra och genomtänkt redovisning! :) Kram från Johanna